“Läraren visar erotisk film i skolan”.

Citatet kommer från en grekisk tidning den 24/5 i år efter att den prisbelönta svenska kortfilmen Shower Boys av Christian Zetterberg visats som skolbio. Sedan följer ett dygn av moralpanik på sociala medier, rapportering i tv, radio och i olika publikationer. Tv-paneler med experter ojar sig över innehållets inverkan på barn och över lärarens skuld till skadan som nu är skedd. Läraren visade filmen från plattformen Cinedu, kurerad av Greek Film Center. Som tur är tar historien här en vändning. Ett par journalister tar sig tid att se filmen och avfärdar sedan grundligt kritiken. Tyvärr är den grekiska mediacirkusen inte unik. Shower Boys problematiserar maskulinitet och manlig vänskap men har stämplas som radikal hbtq-propaganda och väckt debatt på flertalet filmfestivaler i år.   

Att barn- och ungdomskultur är under lupp är sedan gammalt. Föräldrar kommer alltid att bry sig om sina barn och samhället kommer alltid att fundera över hur vanor och kultur formar unga. Som Nordens största filmfestival för en ung publik finkammar vi varje år det internationella filmlandskapet efter årets bästa och mest relevanta filmer – filmer som vågar, som känns, bränns och tar oss med till platser vi inte trodde fanns. Det har alltid funnits ett mod bland våra internationella kollegor att göra samma sak. 

Både i Sverige och internationellt har vi sett att barn- och ungdomsfilm som utmanar normer och stereotyper i allt högre utsträckning ifrågasätts och kritiseras. Ibland utmålas de rentav som farliga. Rektorer och lärare får påtryckningar av föräldrar. Politiker uttalar sig, sätter press och lägger an sin agenda på vad som är “lämplig” kultur för barn och skolor. Risken för att aktörer inom kulturlivet blir fegare för att inte stöta sig med makten, och äventyra finansiering till sina projekt, ökar.  

På filmfestivaler i Europa, som brukar vara en plats fri från pekpinnar, märks tendenserna tydligt. Under våra besök på barn- och ungdomsfilmfestivaler i Europa under året som gått  har vi stött på en utveckling som vi inte vill ska sprida sig till Sverige.

  • Större filmfestival för barn och unga i Polen visar inte längre sina tävlingsfilmer i ungdomsklassen som skolbio – anses för kontroversiella för skolan och lärare.
  • Tysklands största barn- och ungsdomsfilmfestival beklagar sig över att inte kunna visa svenska Comedy Queen eller Lill-Zlatan och morbror Raring för skolor. Innehållet anses vara för mycket sprängstoff (en sorgeprocess efter förälder som tagit sitt eget liv och en skojig morbror som är gay) – den vansinnigt fina skildringen av sorg, kärlek, glädje och saknad till trots. 
  • Konferens i Prag – visning av den lekfulla animerade kortfilmen In Nature – om samkönade romanser i naturen och djurriket. Festivalrepresentanter från Ungern och Tjeckien konstaterar att det skulle vara fullständigt omöjligt för dem att visa filmen. 

Vi är bekymrade över att långsamt glida åt samma håll som flera av våra Europeiska kollegor med små, knappt synbara, steg. För vad är filmens och konstens roll? För oss  handlar det tveklöst om att lyfta upp olika ämnen och ge publiken utrymme för reflektion. Utan politiska pekpinnar. Ett samhälle utan den möjligheten är en skrämmande tanke. I en film behöver man inte hålla med eller tycka om karaktärerna eller handlingen men att erbjudas möjlighet att skakas om, tänka en ny tanke, se en ny plats, skratta, bli lite illa till mods – det är viktigt. 

Film är en makalös konstform för att ge nya perspektiv och förmedla känslor. Film ska alltid kunna debatteras – det är en del av konstformen. Begränsas konsten begränsas även debatten. Låt konst vara konst och låt unga ta del av den. 

– BUFF Malmö Filmfestival, 5/7 2023