Det var efter visningen av Leave to Remain, tilldelad Svenska Kyrkans pris under gårdagen, som jag hann ikapp Bruce Goodison för ett samtal om asylprocesser, nya talanger och livets avgörande övergångar.
Leave to remain är termen för ett av de uppehållstillstånd som kan ges en asylsökande i Storbritannien. Det är även titeln på Bruce Goodisons film om Omar, Abdul och Zizidi – tre ensamkommande ungdomar som tvingats fly sina hemländer för att försöka bygga upp ett nytt liv i Storbritannien.
Även om dramat utspelas mot bakgrund av snåriga och psykiskt påfrestande asylprocesser är Goodison noga med att påpeka att det inte är en ”asylfilm.”
”Asylsökandet är en av processerna ungdomarna tvingas genomgå vilket utgör ett enormt hinder för deras frihet. Men det är inte vad som definierar dem totalt. Filmen handlar desto mer om hur det är att bli vuxen trots det systemet. Det handlar om hur det är att växa upp i en kultur som beter sig väldigt aggressivt mot en. Det är framförallt en film om livets övergångar.”
Leave to Remain började redan ta form på Summer Film Academy – ett projekt som gav ensamkommande minderåriga asylsökande chansen att testa på filmskapande. Goodison valde att träna upp flera av deltagarna, däribland Zarrien Masieh och Yasmin Mwanza som spelar Abdul och Zizidi, för att ha med de i sitt nya filmprojekt. Goodison sammanförde dessa nyfunna skådisar med mer erfarna så som Toby Jones och Noof Ousellam. Tillsammans kunde den experimentella ensemblen föra fram en trovärdig och gripande berättelse om asylsökande tonåringar i dagens Storbritannien.
”Det fanns en vilja och entusiasm hos de nya att dela med sig av sin story på ett sätt man inte ser hos professionella skådespelare. De oerfarna skådespelarna kunde till och med tvinga fram ett mer naturligt beteende hos de professionella, avvänja deras rutiner och specifika sätt att spela på.”
Men för många av de nya skådespelarna låg deras rolltolkning inte heller särskilt långt borta från deras egna upplevelser och livsberättelser.
”Det var tonåringar från olika länder som ville hitta ett sätt att uttrycka sig. Det hade tidigare inte kunnat göra det på något annat sätt än genom att behöva stå och försvara sitt förflutna. Men när man ger de en röst, en chans att känna sig uppskattade, tar du fram förmågor de inte visste att de hade.”
Vi pratar ett tag om hur det är att skildra upplevelser som man själv aldrig erfarit. Och även om Bruce säger att han åtminstone delar tonåringars koncentrationsförmåga understryker han också att filmskapare inte ska behöva begränsa sig till sin egen klass eller etnicitet i berättandet.
”Jag är inte Woody Allen som gillar att göra berättelser för vita medelålders män. Jag gillar berättelser om övergångar. Att växa från barn till vuxen är en sådan stor övergång. Att ta sig från ett land till ett annat är också en stor övergång. Övergångsögonblick hos människors liv är det största dramat – det är det som lockar mig.”
Just övergångar är något Goodison valt att återknyta till även när det kommer till filmens soundtrack. Filmens gripande stämning ramas stilfullt in av den brittiska indierock-kvartetten Alt-J’s toner.
”Jag älskar dem. De lyckas kombinera en grynigt urbana kvalitéer med en väldigt folklig och lyrisk känsla. Alt-J fångar känslan av övergång.”
Avslutningsvis talar vi om betydelsen av att locka in människor i biomörkret för att se en film som Leave to Remain.
Betydelsen av att bredda förståelsen för att barn och unga runt om i världen ställs inför olika sorters övergångar och förvandlingar
Men att det också finns de upplevelser som kan delas och kännas igen av alla människor
Oavsett var du kommer ifrån.
Johannes Rydinger
BUFF-reporter
