Igår (12/3) visades Sitting next to Zoe på Spegeln och BUFF hann få en kort intervju med regissören Ivana Lalovic om hur det var att skapa filmen, om vägen dit och om framtiden.
När eftertexterna slutat rulla och lamporna tänts i biosalongen kom regissören Ivana Lalovic och Charlie Gustavsson, som spelar den svenska tågluffarkillen Kai, upp framför publiken till ljudet av en rungande applåd. Ivana beskriver filmen Sitting next to Zoe som en film om vänskap och kärlek. Under nittio minuter har biopubliken fått följa med tjejerna Zoe och Asal och sett hur deras vänskap sätts på prov genom ett triangeldrama och skilda planer för framtiden. Det finns hög igenkänningsfaktor i filmen och alla har nog någon gång befunnit sig i en liknande situation som antingen Zoe, Asal eller Kai som alla ingår i det komplicerade triangeldramat.
Ivana minns själv när hon var i tonåren, hur allt antingen upplevdes som jättebra eller jättedåligt, och den känslan har hon verkligen lyckats gestalta.
– Jag försökte inte kopiera det jag har upplevt utan det är mycket fantasi och det är också mycket som jag bara har kommit på.
Ikväll var det första gången Charlie Gustavsson, som spelar Kai fick se hela filmen och han hade förväntat sig en annan slutscen än den som visades. Ivana förklarar att de hade ungefär 90 scener som inte kom med.
– Den största utmaningen för mig är att skriva någonting som är väldigt bra, med drama i, som håller på i bara 90 minuter.
På frågan om det finns någon speciell skådespelare som Ivana skulle vilja arbeta med i framtiden svarar hon förvånat att hon aldrig tänkt så.
– När jag skriver får jag idéen om vem som ska spela den rollen, så det är svårt att svara på. Det beror extremt mycket på projektet. Jag hade jättetur med de skådespelare som jag har fått arbeta med nu, de är fantastiska. Till exempel Rona Greiner som spelar Zoe, jag tror att hon kommer gå lång.
Sitting next to Zoe en av filmerna som är med i BUFFs ungdomsfilmstävling i år och för Ivana känns det spännande eftersom det är hennes fösta långfilm.
– Det känns jättebra! Det är ju alltid kul att tävla men det är svårt att jämföra filmer. Jag har själv varit i jury en gång och jag tyckte det var väldigt svårt, varje film har någon kvalité. Men det känns i alla fall bra, och ännu bättre om man skulle vinna!
Filmen är i grunden inte tänkt som en ungdomsfilm utan riktar sig till alla som är eller har varit i den åldern och kan känna igen sig i att vara tonåring. Den är även tänkt till alla föräldrar som har småbarn som kan se vad de kanske har att vänta sig under kommande år berättar Ivana med ett stort leende.
Det var inte självklart att Ivana skulle hålla på med film från början.
– Jag gick på en konstskola och kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag skulle göra och sen blev det film, jag vet inte hur, men på nått sätt.
Ivana har tidigare gjort många kortfilmer som har vunnit flera priser och en av kortfilmerna var med på Venedigs filmfestival. Det öppnade många dörrar för Ivana och bidrog till att hon kunde göra den här första långfilmen och hon hoppas på att det blir fler. Just nu jobbar hon på två nya manus men hon konstaterar att man aldrig vet om filmerna blir av. Det beror på om man får finansiellt stöd eller inte.
– Målet är att kunna leva på det, skriva manus och göra film och än så länge har det gått jättebra! säger hon och skrattar till.
Alice Hedin
BUFF- reporter
