På torsdagsmorgonen (13/3) tar jag tillfället i akt att lyssna på Per Åhlins samtal med Sydsvenskans Mattias Oscarsson. Tillbakalutad i en soffa på Victoriateaterns scen berättar Per Åhlin om PennFilms projekt, där i bland den tecknade Emil och Ida i Lönneberga (en av de barnfilmer som BUFF visade på torsdagsmorgonen). Men samtalet leder även in på barndomen, karriären inom reklambranschen och så klart samarbetet med Hasse&Tage.

Då jag själv beundrar Per Åhlins illustrationer och filmer är det med förtjusning jag lyssnar på Pers berättelse. Med underfundiga kommentarer och en och annan svordom berättar han om att växa upp i en liten by på landet, där det inte fanns mycket annat än ett litet bibliotek med några böcker som var mer eller mindre lämpade för barn att bläddra i och en biograf i byn som visade en film var fjortonde dag. För att sedan flytta till Malmö och arbeta i reklambranschen någon resa till Amerika.

Vi får höra att pennan i handen har Per alltid haft, redan som barn ritade han, men att han hade någon särskild begåvning som barn tycker han inte. Sedan fortsatte han att illustrera även som tonåring och vuxen (och tur är väl det!), men att animera började på allvar först i samarbete med Hasse&Tage. Men intresset, det fanns långt innan när han som liten grabb såg Snövit, den första animerade långfilmen och upptäckte att illustrationer kunde bli levande! Till en början hade Per mest en idé om hur animeringen skulle gå till men ingen praktisk erfarenhet, kanske inbillade han folk att han kunde mer än vad han egentligen hade kunskap om, säger han.

(Men, som vi kan se idag så gick det ju bra ändå!)

Samarbetet med Hasse&Tage fortsatte med I huvudet på en gammal gubbe och den folkkära Karl Bertils Julafton. Per Åhlin har sedan regisserat Dunderklumpen, den magiska berättelsen som blandar rollspel och animation och som Per menar har en viss koppling till I huvudet på en gammal gubbe. Resan till Melonia är en av mina egna favoriter och vi får höra att Per är riktigt stolt över filmen. ”Den är jag mest mallig över”, säger han och fortsätter: ”för det känns som min film, där jag var med och skrev manus, så är den också helt animerad, jag målade alla bakgrunder och karaktärerna”.

Det är också poeten William i resan till Melonia som Per identifierar sig mest med av sina många karaktärer, ”ja det är väl möjligt att det är jag som är William, lite teatertokig sådär” säger han med ett klurigt leende.

Per Åhlin är verkligen en mångsysslare, nu har jag inte hunnit nämna alla de andra projekt som Per har jobbat med som de i samtalet pratat om, hur han arbetat med scenografi en gång i tiden, gjorde kanske alla bokomslag i Sverige under en tid! Eller var med och startade Teater 23 här i Malmö. Man kan undra var han får all drivkraft ifrån, det är också en fråga publiken ställer Per när samtalet lider mot sitt slut.

”Tja… jag brukar säga att jag köper idéer på Claes Ohlsson, det är det ingen som tror på, men sen när jag väl sätter igång nåt så tänker jag, hur fan blir det när det blir färdigt, så fortsätter man”.

När samtalet är över och Per är på väg ner från scenen passar jag på att fråga om jag får ställa ytterligare några frågor till BUFF bloggen. För er som vill läsa mer om Per finns nedan en kort intervju bara för er BUFF-bloggläsare!

Per Åhlin intervjuas lite till…

Per Åhlin har verkligen präglat svensk animation och är i mina ögon en av Sveriges främsta illustratörer. Men Per menar att han inte ser sig själv som enbart en animatör eller illustratör:

Jag ser mig som någon som hela tiden letar, jag tycker aldrig att jag blir färdig med något, utan hittar alltid nya grejer och betvivlar mig själv hela tiden!

Men har du någon gång tvivlat på din teckningsstil, för det känns som du har en mycket specifik stil?

Jo men det där är lite lustigt, för det är många som frågar, var har du fått din stil ifrån? Men då blir jag väldigt frågande för jag tycker inte att jag har någon sådan påtaglig. I så fall har man inte sett tillräckligt av vad jag har gjort. Det är ofta Dunderklumpen, resan till Melonia som syns.

Men för mig är det lika mycket andra saker som har betytt något för mig. När jag arbetade med Absurda teatern (teater 23), utan den hade jag inte börjat teckna för film, då var teckningarna mer naiva och enkla för att tekniken krävde det. Sedan när man gör reklam, då anpassar man stilen till det. Det är helt olika stilar jag jobbar med, man anpassar förhållandet i innehållet till vad man berättar.

Ritar du alltid till jobb eller mycket privat också?

Ritar alltid mer anpassade grejer om jag inte har inte haft något jobb att rita till, då har jag hållit på med annat…du vet…sågat ved, rensat löv.

Dina filmer är ju fortfarande populära idag, Dunderklumpen visades idag på BUFF.

Jo men det är nog så också med animerad film. Det har något inneboende i sig, Dunderklumpen hade premiär 74, men hur många svenska filmer har överlevt från 74? Det vänder sig till barn och så får dom barn och så vidare. Det lever kvar.

Du berättade att Hasse en gång hade sagt att ”man kan inte identifera sig med Animation.” Gäller det mer vuxna, är det lättare att göra animerad film för barn?

Det är en sådan lång tradition, att animerad film bara är till för barn. Disney påstod ju också att han heller inte gjorde barnfilm, Många av skämten är ju sexistiska och obehagliga och inte gjorda för barn. Men sen är det klart, han använde sig av sagor när han animerade, exempelvis Snövit, men det är ju en grym saga så de fick ju censurera en hel del. Så han försökte göra animerad vuxen film, och det blev den ju också på sitt sätt.

Men det är klart, animerade filmer vänder sig ofta till barn, klara tydliga linjer och färger och sånt. Men jag vidhåller att det är en konvention och det är synd att den äger fast så mycket som den gör.

Jag håller med, och det är ett fantastiskt medium att använda, man kan som sagt skapa världar på ett helt annat sätt. Men vad tycker du om 3D som ger ännu en möjlighet?

Det är en väldig skillnad i temperaturen, på hur det var då och hur det är nu. Men ändå! Och vad jag tycker är synd är att 2D animationen håller på att glida bort vettdu. Då missförstår man det att ja, han håller inte på med 3D och begriper det inte. Det är konkurrensen som gör att man är negativ inställd mot det, men det är inte det. Jag håller på med det själv rätt mycket, för att komma underfund med verktyget och jag tycker att det är jätte intressant. Därför att jag ser det som ett verktyg som alla andra, som en pensel helt enkelt. Men jag tycker samtidigt att det har gått i stå rätt så mycket! När det gäller manus och idéer man gör succéer därför att man bygger på en annan succé, det är ganska överbarmligt egentligen. Medan 2D utvecklas överhuvudtaget inte, där finns det mycket som fortfarande är ogjort (och mer innovation är möjlig). Du har alla bildvärldar egentligen som du kan skildra, ifrån Brygel fram till Kalle Anka.

Men tror du att intresset för 2D kommer att komma tillbaka?

Teckningskonsten måste finnas kvar om inte annat kommer man uppfinna hjulet flera gånger om. de som är genuint intresserade av teckning kommer att hålla det levande. Men samtidigt finns det väldigt stora kommersiella krafter som ligger bakom och styr utvecklingen inom animerad film.

Här får vi snabbt avsluta intervjun då nästa föreläsning på Victoriateaterns scen ska börja och vi ger oss ut i vårsolen. Per Åhlin kanske ser lite bister ut med tjocka ögonbryn, en och annan svordom slinker in men på ett varmt och hjärtligt vis. Jag blir glatt överraskad över hur öppen och trevlig han är och hur mycket kunskap han besitter, även om han själv påpekar att han nog inbillar folk att han kan mer än vad han egentligen kan (vilket vi egentligen inte tror på). Han är en gubbe med glimten i ögat, som en av sina tecknade filurer.

Emelie Svensson
BUFF-reporter