Vi träffade Mira Barkhammar och Liv LeMoyne strax innan de tog emot BUFF Filmfestivals och Sydsvenskans barnfilmspris 2014 för sina insatser i Lukas Moodyssons senaste film ”Vi är bäst!”.
Grattis till priset!
Hur känns det?
Mira: Jätteroligt!
Liv: Spännande!
Vad tänkte ni göra med pengarna?
Mira: Spara främst, till resor kanske, eller hitta något boende:
Liv: Ah, spara blir det nog. Fast det hade vart coolt att köpa en hammock typ, eller en liten båt.
Har skådespelar-livet förändrat era liv, och er som personer? Hur då i så fall?
Liv: Oj, det är mycket som har förändrats. Alltså, man har ju fått bekräftelse – bara grejen att få en huvudroll i en film är ju en rätt stor grej som bekräftar att man är bra på det man gör. Och så har jag blivit mer öppen. Hur man ska vara social med nya människor och så.
Mira: Det är ganska mycket som har förändrats. Om man tittar tillbaka på bilder och sånt innan filminspelningen så tänker jag bara: ”Herregud, vem var jag? Hur såg jag ut? Hur kunde jag ha de där kläderna?”
Liv: Haha, ja herregud.
Mira: Och det är ju liksom bara ett år sedan så det är ju inte jätte längesedan. Så jag känner att jag växt väldigt mycket, och jag har lärt mig otroligt mycket. Jag var intresserad av skådespeleri innan också, men nu känns det verkligen som att det är det här jag vill hålla på med.
Det var faktiskt min nästa fråga, vill ni båda fortsätta med skådespeleriet?
Liv: JA! Det skulle vara så sjukt kul att tjäna pengar på det som man gillar. Att man slipper behöva ha tråkigt. Jag kan inte tänka mig att ha ett vanligt jobb. Jag vill göra sånt som känns kul och som känns betydelsefullt för mig.
Mira: Går det typ en månad utan att jag har gjort någonting speciellt så får jag panik. Jag gillar att hålla på med något projekt, och film är ju liksom det ultimata projektet. Jag vill inte bara vakna upp en dag och ångra allt jag gjorde.
Liv: Man lever bara en gång!
Vad har ni för dröm-projekt/film ni skulle vilja vara med i?
Liv: Åh, det hade vart så kul att göra typ ”The English Patient”. Det är en riktigt bra film. Det är en krigshistoria… den handlar om de små människorna liksom.
Mira: Jag gillar drama i alla fall, lite djupare filmer, så det skulle jag vilja göra.
Liv: Det hade vart kul att vara med i Gudfadern, och spela något maffiabarn. Och att spela in en trilogi eller något sådant. Något som fortsätter.
Mira: Ah! Eller göra en serie.
Liv: Fast det finns så många dåliga serier. Jag är så sjukt trött på typ Gossip Girl, eller Vampire Diaries. Åh jag hatar det! Förtryck ännu mer liksom, få tjejer att må dåligt över hur de ser ut.
Hade film-inspelandet några baksidor?
Liv: Det är svårt . Folk tror att det är enkelt. Vi bodde ju med varandra, vi jobbade med varandra, vi såg varandra hela tiden. Så även om vi är kompisar så kände jag ibland ”Åh, jag vill bara vara själv!” Och man kan inte riktigt gå till ett set, även om man mår dåligt. Eller alltså, man kan inte vara sur. Då blir det kaos, för då blir alla andra sura och så blir det inget bra.
Mira: Ja, och det är som du säger. Ibland kanske man bara vill ta en promenad och gå bort från alla människor. Och vi var ju huvudrollerna, så vi var med i alla scenerna. Och då blev det mycket press på oss och alltid folk som ville oss någonting.
Liv: Och aldrig fritid. Man slutar sent, börjar tidigt. Det fanns aldrig någon tid då man kunde typ tänka: ”Nu ska jag ta ett bad”.
Mira: Men det var ju egentligen en sådan himla liten del av filminspelningen som var jobbig egentligen. Det var så himla mycket som var kul, så man kan inte klaga på det dåliga.
Hur var det att jobba med Lukas Moodyson?
Mira: Jättekul, verkligen. Han är jätterolig.
Liv: Han är tyst, extremt excentrisk. Ser allt, alla detaljer. Det kan man ju se om man tittar på filmen också. Det är så han gör film, han målar en bild. Han är supermysig att jobba med. Vi improviserade ju mycket.
Mira: Jag hade improviserat innan när jag med teater, men med Lukas fick vi improvisera på ett väldigt speciellt sett. Vi hade liksom ett manus som vi fick läsa igenom typ en, två gånger. Sen frågade jag ifall jag kunde göra vissa saker som inte stod med i manus och då var han öppen för det. Man hade liksom väldigt mycket frihet.
Har ni några tips till andra ungdomar som vill jobba med film?
Liv: Gå på castings! Gå inte runt och tro: ”Åh, jag är så bra så det kommer att hända”. Inte för att vara taskig, men det kommer inte, man måste ju göra det.
Mira: Även om man inte vet om man är bra så är det fortfarande värt att gå. De sparar alltid filmerna, och så kollar regissörerna igenom det sen. Kontakta castare, de tycker bara att det är kul. Försök liksom! Gör det!
Liv: Gör det! Gör det!
Olivia Whitehouse
BUFF-reporter
