Under 20 veckor har Ida haft sin praktik hos oss och till hösten kommer hon tillbaka som BUFF Malmö Filmfestivals nya kommunikatör!

Ida är BUFFs nya kommunikatör som har haft sin praktik här under vårterminen och arbetat tillsammans med Stina Lodén, som nu ska fortsätta sitt fantastiska arbete på andra projekt. Stina har varit en enorm tillgång som har förbättrat och utvecklat verksamheten. Nu kommer Ida ta över stafettpinnen som kommunikatör och se till att ni får reda på allt som pågår på BUFF. Ida har utbildat sig på information och PR-programmet på Karlstads universitet och flyttade till Malmö i januari för att ha sin praktik hos oss.

– En bekant till mig, som själv har haft sin praktik här, tipsade mig om BUFF och sa att det var en väldigt rolig och lärorik arbetsplats. Det visade sig stämma väldig bra haha. Det är superkul att jag ska vara kvar! 

I samband med en uppsats har Ida skrivit en debattartikel om hur vi tillsammans måste ta ansvar för representationen i barn- och ungdomsfilm som ni kan ta del av nedan:

Representationen är ett kollektivt ansvar

Alla som skapar, distribuerar och ser film har ett ställningstagande att göra. Vi får aldrig släppa frågan gällande representation av de som inte faller in under vår västerländska samhällsnorm. Sluta ge bränsle åt fördomar och generaliseringar och ta in nya perspektiv för att utveckla vår världsbild. 

Vi i den västerländska världen har vårt sätt att se på saker och ting medan andra kan ha sina sätt. Detta beror på att media förmedlar och bygger upp en världsbild som vi sedan tar för givet existerar i samma form hos andra.

Bland dessa flertalet medier har vi filmen, som förutom för oss är underhållande även är meningsskapande och förmedlar komplexa bilder av oss som människor men också hur vårt samhälle ser ut. Filmer kan öppna dörrar till andra kulturer och perspektiv som vi kan ta stor nytta och lärdom av. Den kan dock även välja att stänga dörrar. Om vi enbart får se filmer som bekräftar vår rådande världsbild, eller för den delen filmer som stereotypiserar etnicitet eller kön, kommer livsuppfattningen som byggs upp aldrig förändras eller ifrågasättas. Vi kommer följaktligen exponeras för samma typ av fördomar mot de som inte representeras med varierande perspektiv.

Vi måste förstå konsekvenserna

Precis som att film i konstrueras av världen och allt runt omkring, så är den i viss mening även med och konstruerar den. Vad vi ser genom filmen är sådant som formar oss och berättar hur världen, samhället och relationer fungerar. Genom att då välja vad som får och inte får synas och därmed även ingå i vår världsbild, är att skapa en värld i en bubbla. Allt utanför är sedan något som blir främmande och avvikande som vi inte alltid vet hur vi ska förhålla oss till. Om vi då ur det avseendet riktar vår uppmärksamhet mot barn och ungdomar som inte alls i samma utsträckning har ett lika stort utbud av filmer att välja mellan, måste vi inse att innehållet är av enorm vikt att se över. Det är trots allt dem som vi så småningom kommer introducera in i vårt samhälle och som kommer fortsätta bygga vår värld.

Var ligger då ansvaret?

Ligger ansvaret hos regissörerna? Manusförfattarna? Finansiärerna? Svaret på denna fråga kommer troligtvis att variera beroende på vem man frågar. Därav kan vi fastställa att det handlar om ett problem på samhällsnivå som vi alla bör ta ansvar för, och efterfråga en bredare representation. Vi kan inte enbart skylla på filmskaparen som har valt att framställa en vit kärnfamilj i sin film. Vi kan inte heller skylla allt på pengarnas innebörd, även om de har en väsentlig roll. Det finns fortfarande oändliga berättelser som tillsammans visar en bred representation. Vi måste bara synliggöra den. Förmedlingen av perspektiv kräver nämligen sin publik som behöver göra mer än att endast sitta tillbakalutad. Låt oss kräva ett bredare utbud, reflektera vad det är som visas för barn och unga och diskutera innebörden. Det handlar i slutändan om ett samspel, om viljan att ta ansvar från båda sidorna. Tillsammans kan vi göra mer än vi tror.